Novell
Den gamla damen satt utanför sin dörr. Hon satt på en stol som för länge sen borde ha slängts, men gamla damen vid namn Lilly var en mycket bestämd dam och att slänga den gamla stolen kom inte på frågan den skulle så där på verandan enda tills hon själv lämnade jorden, de skulle hon minsann se till.
Om man skulle beskriva Lilly med ett ord skulle de vara envis markan skulle öppna sig och sluka hennes hus, och hon var tvungen att ta sig ut så snabbt som möjligt skulle hon ända gå ut i köket för att se ifall hon glömt spisen på. Inte drar hon sig för att säga vad hon tycker hon anser nog att hon nu i sin höga ålder har rätt till det och utan en tanke på att det kan sårar någon.
Men en suck reste sig Lilly ur den gamla stolen, den knarrade då hon krampaktigt grep tag i armstöden. Hon hävde sig upp och började gå in i huset på ett litet bord innanför dörren stod en handväska hon hängde den över axeln och gick ut genom dörren. Väl ute stod hon i några minuter och letade efter sina nycklar. Nere på gatan stod en gammal bil parkerad, den var mörkgrön men lacken hade länge sedan börjat nötas bort och den hade nu strimmor av rost längs kanterna. Men att lägga pengar på att reparera den var helt onödigt enligt Lilly hennes ban hade länge försök få henne att lämna in bilen, men Lilly hade vägrat så nu stod den där på gatan gammal och sliten som henne själv.
På gräset låg en backspegel den hade ramlat av från den gröna gamla bilen, nu låg den där på den gulnade gräsmattan men molen reflekterad i spegelglaset. Lilly stod en stund och tittade på den där den låg, förundrad över hur molnen rörde sig och skapade figurer för en sekund kände hon sig nästan som ett barn igen. Men ett leende böjde hon sig med möda ner och plockade upp den hon höll den i sin rynkiga hand i spegelglaset kunde hon se sitt ansikte, hennes en gång mörka hår var nu vitt i ansiktet hade hon fler rynkor än hon kunde räkna till, men ögonen hade fortfarande samma klar-blåa färg och samma genomträngande blick.
Efter endels trixande lyckades hon sätta tillbaka backspegeln och hon satte sig i bilen. Efter några försök lyckades hon få igång motorn hon var på väg till affären. Det här var något hon gjorde varje dag och hade gjort i så många år nu att hon tappat räkningen. Under alla de år som hon nu bott själv hade hon haft samma rutiner, samma sak dag in och dag ut. Det kan låta tråkigt men Lilly var mycket nöjd med allt. I affären träffade hon sina väninnor och hon blev till och med inbjuden på kaffe dagen därpå. Nöjd med livet körde hon hem, väl inomhus igen började hon koka en kanna kaffe. Med en kaffekopp i handen satte hon sig i sitt vardagsrum på soffbordet stod en skål med chokladbitar och en påbörjad stickning låg bredvid henne på soffan. På väggarna hängde fotografier och tavlor, flera av fotografierna hade med åren blivit gula. Hela rummet var fyllt av saker hon samlat på sig genom åren, hon hade inte lyckat ta sig för att göra sig av med något av dem kanske hade hon börjat bli sentimental på gamla dar. Tillbaka lutad i soffan kände hon hur ögonlocken blev allt tyngre och tyngre och hon föll in i en fridfull slummer på bordet stod kaffet och kallnade.
Version 2:
Utanför det lilla huset satt en gammal dam, hon satt och såg ut över grannskapet. Ett knarrade ljud kom från den stol den gamla damen satt på. Stolen såg mycket sliten ut och man kunde undra varför hon hade den kvar, kanske var hon mycket fäst vid den.
Plötsligt reste hon sig från stolen hennes rynkiga händer grep tag i armstöden på stolen då hon hävde sig upp. Hon stapplade in i huset igen men precis innanför dörren stannade hon och plockade upp en handväska, väl utanför dörren igen stod hon länge. Hon stod länge och letade i sin väska tillslut lyckades hon fiska upp en nyckelknippa och hon låset de många låsen som satt uppmonterade i en lodrät rad.
Ute på gatan stod en mycket gammal mörkgrön bil röda strimmor av rost kantade bilen. Bredvid bilen på gräset låg en gammal backspegel, på den släta ytan var molnen reflekterade vita mot en ljusblå himmel. Den gamla damen stod länge och såg på spegeln de klar-blåa ögonen fylldes med skratt kanske mindes hon något som hänt för länge sedan.
Med ryggen vänd mot huset försökte hon att sätta dit spegeln igen och efter lite lirkande lyckades hon.
Efter några minuters körning stannade hon utan för en mat affär, hon klev ur bilen och gick in i affären. Efter en halvtimme kom hon ut igen, några matkassar hade hon på en liten vagn efter sig. Hon hade att leende på sina läppar när hon kom ut och hennes rynkiga ansikte lystes upp. På hela vägen hem log hon. Väl hemma igen gick hon ut i köket, på diskbänken stod en kaffebryggare en doft av nybryggt kaffe spred sig i köket. Med en kaffekopp i ena handen gick hon ut ur köket och satte sig i vardagsrummet. Hon satte sig tungt ner på soffan i rummet, hon såg nöjd där hon satt omgiven av fotografier och prydnadsföremål. Hon lutade sig tillbaka och ögonen började sakta men säkert att slutas hennes djupa andetag berättade att hon nu somnat.
ja tycker att den här uppgiften är en av de svåraste vi har gjort hittils. att det just skulle vara baserad på flödet vi skrev var lite tråkigt för jag hade ingen inspiration den dagen. jag har bara gjort en version för ja har inte hunnit göra någon mer, men kanske att ja skriver en version till om ja har tid.
måndag 24 september 2007
söndag 16 september 2007
Gestalta en känsla
På en soffa i ett litet rum satt en flicka. Hon såg inte ut att titta på något speciellt hennes blick var fäst på en tavla på andra sidan av rummet. Tavlan föreställde en flicka som höll en duva mellan sina händer. Men trots att flickans blick var fäst på tavlan tittade hon inte på den. Blicken var O-fokuserad, drömmande. Ett vackert leende satt på hennes läppar.
Hon satt lutad mot två stor röda kuddar i handen höll hon något det såg ut som en bit papper. Det gick inte att urskilja vad det var men hon flyttade plötsligt blicken, hon tittade ner i sina händer på pappret som hon höll i. Hon lyfte upp pappret, höll det försiktigt framför sig som om hon höll något skört i sina händer. Man kunde nu se att det faktiskt var ett fotografi som hon höll så varsamt i. På bilden var en flicka och en pojke det var samma flicka på bilden som hon som satt på soffan. Pojken i bilden hade sin arm om flickan båda hade stora leenden på läpparna.
Flickan på soffan la ner fotot bredvid sig, hon tittade runt hon letade efter något. Från golvet tog hon sedan upp en kudde som måste ha ramlat ner, tryckte den mot bröstet och lade sig ner. Med ett leende på läpparna slöt hon ögonen.
Hurvida jag har lyckats med denna uppgift vet jag inte. Ja vet inte om ja ska berätta vilken känsla de va som ja utgick ifrån. Gissa?
Hon satt lutad mot två stor röda kuddar i handen höll hon något det såg ut som en bit papper. Det gick inte att urskilja vad det var men hon flyttade plötsligt blicken, hon tittade ner i sina händer på pappret som hon höll i. Hon lyfte upp pappret, höll det försiktigt framför sig som om hon höll något skört i sina händer. Man kunde nu se att det faktiskt var ett fotografi som hon höll så varsamt i. På bilden var en flicka och en pojke det var samma flicka på bilden som hon som satt på soffan. Pojken i bilden hade sin arm om flickan båda hade stora leenden på läpparna.
Flickan på soffan la ner fotot bredvid sig, hon tittade runt hon letade efter något. Från golvet tog hon sedan upp en kudde som måste ha ramlat ner, tryckte den mot bröstet och lade sig ner. Med ett leende på läpparna slöt hon ögonen.
Hurvida jag har lyckats med denna uppgift vet jag inte. Ja vet inte om ja ska berätta vilken känsla de va som ja utgick ifrån. Gissa?
Aktivera sinnena
Syn:
En kall vind sveper in över vattnet. Bland krusningarna står vass deras yviga toppar böjs i vinden. Vid strandlinjen sticker en stentopp upp, vågorna slås mot den. Ja sitter på en brygga virket är nött av regn och vind, av sol och snö.
På himlen flyger ett flygplan förbi, den ser svart ut mot den vita himlen kanske börjar det regna snart. I en springa i molnen lyser solen igenom, strålarna får det att blänka i vågorna.
På andra sidan vattnet växer skog, träden skiftar i färg de löv som bara några veckor tidigare varit gröna är nu gula. Allt är stilla.
Hörsel:
Vinden susar i träden, vassen. Allt är stilla det ända som hörs är ljudet av båtar som åker förbi. Några fåglar kvittrar från ett hustak, en ko råmar från någon hage bortom skogen, allt är lugnt.
Ljudet av vågorna som slår in mot land når mina öron, kluck, kluck, kluck. Ja tänker tillbaka till sommarens varma sol, på ljudet av båtmotorer som susar förbi ute på farleden. Nu är allt stilla och tyst med undantag för enstaka båtar som trotsar höst kylan för att ta sig ut på det böljande blå.
Känsel:
En vind drar förbi mitt ansikte ja får dra ner min basker en bit över öronen. Ja känner kylan i mina frusna fingrar som håller i pennan. Men trots denna kyla i händerna känner jag hur solstrålarna värmer min kind. Reflektionen av solstrålarna i vattnet bländar mig lite ja får skissa för att kunna se.
Här ute vid vattnet känner jag mig lugn vinden i mitt hår är avslappnande. De bekymmer jag känt innan är som bortblåsta, om inte för stunden i alla fall.
Vinden tar tag i pappret ja skriver på det känns kallt mot mina frusna fingrar att röra vid det. Yllebaskern kliar lite men det bryr jag mig inte om då ja värmer ansiktet i solen.
Lukt:
Den förkylning jag burit på i en vecka nu må ha försämrat mitt luktsinne men ja kan fortfarande känna lukten av vatten. Lukten av diesel mig det luktar fränt och sticker mig i näsan.
Luften känns frisk och kall att andar in. En hårslinga som slitit sig fri från tofsen som den var uppsatt med blåser i ansiktet på mig det luktar fortfarande från hårfärgningen kvällen innan. Jag tycker inte riktigt om den lukten ja hoppas att den kommer försvinner snart.
Kylan har gjort att min näsa börjar rinna. Måtte ja bli klar med skrivandet snart!
Smak:
En halvtimme har nog passerat sedan jag började skriva. Mina fingrar är kalla och stela men jag har bestämt mig för att skriva klart innan jag kan gå in och värma mig. Att sitta här på bryggan har gjort mig hungrig, jag känner hur det vattnas i munnen bara av tanken på mat. Jag föreställer mig hur de skulle smaka. Men den ända smak ja känner är salt från slemmet jag har i halsen.
Miljöbeskrivning:
Vattnet krusar sig under mig ett flygplan flyger över mig. Jag hör flygplanet närma sig och ja tittar upp. Himlen har gråa sträck konturerna har hunnit bli diffusa och jag misstänker att det kommer att börja regna senare. Glädjen över att jag tog den tjocka tröjan med mig är stor för vinden är kall. Vassen böjer sig mot mig dess gula blad har fått gula kanter.
Bojen lyser röd mot det gråa vattnet en spegelbild av molnen. Vinden drar igenom träden vågorna kluckar mot stenar en fågel flyger över huvudet på mig. Allt är stilla och rofyllt det är ett annat tempo här, ett långsammare tempo.
Här har jag spenderat mina somrar så länge jag kan minnas, så många minnen som lever kvar här, flera generationers. De försvinner inte de lever kvar så länge vi minns.
Den här uppgiften har tagit ett tag för mig att göra, att få ett tillfälle att skriva har varit svårt att hitta.
Den version som var lättast att skriva var nog den om känsel, att beskriva en känsla är roligt. Den som var svårast att skriva var smak, ja kan inte skriva lika mycket om det ja brukar inet skriva med det sinnet i fokus så det blev en utmaning. Jag vet inte vilken som blev bäst, jag tycker att de blev bättre mot slutet då ja kommit in i skrivandet.
Ja tycker det är roligt att skriva miljöbeskrivnigar men ja har inte skrivit på det här sättet förut, ja kommer att använda mig av det här senare.
En kall vind sveper in över vattnet. Bland krusningarna står vass deras yviga toppar böjs i vinden. Vid strandlinjen sticker en stentopp upp, vågorna slås mot den. Ja sitter på en brygga virket är nött av regn och vind, av sol och snö.
På himlen flyger ett flygplan förbi, den ser svart ut mot den vita himlen kanske börjar det regna snart. I en springa i molnen lyser solen igenom, strålarna får det att blänka i vågorna.
På andra sidan vattnet växer skog, träden skiftar i färg de löv som bara några veckor tidigare varit gröna är nu gula. Allt är stilla.
Hörsel:
Vinden susar i träden, vassen. Allt är stilla det ända som hörs är ljudet av båtar som åker förbi. Några fåglar kvittrar från ett hustak, en ko råmar från någon hage bortom skogen, allt är lugnt.
Ljudet av vågorna som slår in mot land når mina öron, kluck, kluck, kluck. Ja tänker tillbaka till sommarens varma sol, på ljudet av båtmotorer som susar förbi ute på farleden. Nu är allt stilla och tyst med undantag för enstaka båtar som trotsar höst kylan för att ta sig ut på det böljande blå.
Känsel:
En vind drar förbi mitt ansikte ja får dra ner min basker en bit över öronen. Ja känner kylan i mina frusna fingrar som håller i pennan. Men trots denna kyla i händerna känner jag hur solstrålarna värmer min kind. Reflektionen av solstrålarna i vattnet bländar mig lite ja får skissa för att kunna se.
Här ute vid vattnet känner jag mig lugn vinden i mitt hår är avslappnande. De bekymmer jag känt innan är som bortblåsta, om inte för stunden i alla fall.
Vinden tar tag i pappret ja skriver på det känns kallt mot mina frusna fingrar att röra vid det. Yllebaskern kliar lite men det bryr jag mig inte om då ja värmer ansiktet i solen.
Lukt:
Den förkylning jag burit på i en vecka nu må ha försämrat mitt luktsinne men ja kan fortfarande känna lukten av vatten. Lukten av diesel mig det luktar fränt och sticker mig i näsan.
Luften känns frisk och kall att andar in. En hårslinga som slitit sig fri från tofsen som den var uppsatt med blåser i ansiktet på mig det luktar fortfarande från hårfärgningen kvällen innan. Jag tycker inte riktigt om den lukten ja hoppas att den kommer försvinner snart.
Kylan har gjort att min näsa börjar rinna. Måtte ja bli klar med skrivandet snart!
Smak:
En halvtimme har nog passerat sedan jag började skriva. Mina fingrar är kalla och stela men jag har bestämt mig för att skriva klart innan jag kan gå in och värma mig. Att sitta här på bryggan har gjort mig hungrig, jag känner hur det vattnas i munnen bara av tanken på mat. Jag föreställer mig hur de skulle smaka. Men den ända smak ja känner är salt från slemmet jag har i halsen.
Miljöbeskrivning:
Vattnet krusar sig under mig ett flygplan flyger över mig. Jag hör flygplanet närma sig och ja tittar upp. Himlen har gråa sträck konturerna har hunnit bli diffusa och jag misstänker att det kommer att börja regna senare. Glädjen över att jag tog den tjocka tröjan med mig är stor för vinden är kall. Vassen böjer sig mot mig dess gula blad har fått gula kanter.
Bojen lyser röd mot det gråa vattnet en spegelbild av molnen. Vinden drar igenom träden vågorna kluckar mot stenar en fågel flyger över huvudet på mig. Allt är stilla och rofyllt det är ett annat tempo här, ett långsammare tempo.
Här har jag spenderat mina somrar så länge jag kan minnas, så många minnen som lever kvar här, flera generationers. De försvinner inte de lever kvar så länge vi minns.
Den här uppgiften har tagit ett tag för mig att göra, att få ett tillfälle att skriva har varit svårt att hitta.
Den version som var lättast att skriva var nog den om känsel, att beskriva en känsla är roligt. Den som var svårast att skriva var smak, ja kan inte skriva lika mycket om det ja brukar inet skriva med det sinnet i fokus så det blev en utmaning. Jag vet inte vilken som blev bäst, jag tycker att de blev bättre mot slutet då ja kommit in i skrivandet.
Ja tycker det är roligt att skriva miljöbeskrivnigar men ja har inte skrivit på det här sättet förut, ja kommer att använda mig av det här senare.
tisdag 11 september 2007
laboration med ordklasser
Ljudet av regn som slog mot fönstret väckte mig. Genom en springa i gardinen såg jag att glaset var alldeles randigt av regnet. Fönstret hade varit öppet hela natten, ja ångrade det nu och svepte täcket om min kropp. Efter några minuter kravlade jag mig ur mitt inlindade täcke. Golvet kändes kallt mot mina bara fötter då ja gick mot dörren. Efter en snabb dusch satte jag mig vid frukostbordet. Egentligen var jag inte hungrig men kände att jag var tvungen att äta något i alla fall.
Det hade inte slutat regna då ja satte mig på min cykel. Sadeln var fortfarande blöt men som tur var hade jag alltid ett sadelskydd i väskan. Jag började trampa och hjulen sattes i rörelse jag var på väg.
Verb:
Med en suck vände jag huvudet mot fönstret. Ja hörde regnet slå mot fönstret. Mina fötter kändes kalla när ja satte ner dem på golvet. Jag sneglade snabbt på mitt skrivbord på väg mot dörren, där låg flera block staplade på varandra. Jag försökte lägga dem på minnet så att ja inte skulle glömma dem.
I köket var radion på, jag tittade i frysen länge men ja var inte hungrig kaffe och macka fick duga. Med en snabb glans på klockan som redan hunnit bli mycket fick jag skynda mig.
Substantiv:
En regndroppe rann ned för det redan randiga fönstret. Klockans röda siffror lyste i taket, 7.00. På golvet låg gårdagens kläder ja snubblade nästan över dem på väg mot dörren. Trappan knarrade lätt när jag gick ner. Lampan var på i köket när ja kom in men ingen av familjen var där. På mittersta hyllan i kylen stod osten och smöret bredvid varandra, ja tog ut dem och ställde dem på bordet. Vid bordet satte jag mig sedan ner, en mugg kaffe framför mej, röken ringlade sig upp ur koppen. Jag satt och tittade på den en stund, men insåg snart att jag hade bråttom och var tvungen att skynda mig.
Adjektiv:
Rummet var mörkt när jag vaknade. Mot fönstret slog regnet, men under täcket var det varmt och hade ja fått så skulle jag velat ligga kvar hela dagen. Med fötterna på det kalla golvet satt jag på sängkanten, det var kallt i rummet och ja spanade runt i rummet efter min morronrock när den var lokaliserad började jag gå mot golvet. Det var men tunga steg som jag gick ner för trappan, synen fortfarande suddig från sömn. Efter en kort men kall dusch kände jag mig relativt pigg, jag tänkte att efter en kopp kaffe skulle jag nog vara igång. Det var med lättare steg som jag gick upp igen, radion var fortfarande på och med en sista svepande blick lämnade jag rummet och huset.
jag vet inte om den här uppgiften blev så bra, jag insåg efter att jag redan skrivit endel att jag hade tänkt fel men ja hoppas att de inte blivit helt galet i alla fall. men ja tycker att de här var en rolig uppgift ja har börjat tänka lite annorlunda vilket jag tycker är bra.
jag kommer antagligen inte lägga upp uppgifterna i rätt ordning för ja lägger upp dom efter att de är klara.
Det hade inte slutat regna då ja satte mig på min cykel. Sadeln var fortfarande blöt men som tur var hade jag alltid ett sadelskydd i väskan. Jag började trampa och hjulen sattes i rörelse jag var på väg.
Verb:
Med en suck vände jag huvudet mot fönstret. Ja hörde regnet slå mot fönstret. Mina fötter kändes kalla när ja satte ner dem på golvet. Jag sneglade snabbt på mitt skrivbord på väg mot dörren, där låg flera block staplade på varandra. Jag försökte lägga dem på minnet så att ja inte skulle glömma dem.
I köket var radion på, jag tittade i frysen länge men ja var inte hungrig kaffe och macka fick duga. Med en snabb glans på klockan som redan hunnit bli mycket fick jag skynda mig.
Substantiv:
En regndroppe rann ned för det redan randiga fönstret. Klockans röda siffror lyste i taket, 7.00. På golvet låg gårdagens kläder ja snubblade nästan över dem på väg mot dörren. Trappan knarrade lätt när jag gick ner. Lampan var på i köket när ja kom in men ingen av familjen var där. På mittersta hyllan i kylen stod osten och smöret bredvid varandra, ja tog ut dem och ställde dem på bordet. Vid bordet satte jag mig sedan ner, en mugg kaffe framför mej, röken ringlade sig upp ur koppen. Jag satt och tittade på den en stund, men insåg snart att jag hade bråttom och var tvungen att skynda mig.
Adjektiv:
Rummet var mörkt när jag vaknade. Mot fönstret slog regnet, men under täcket var det varmt och hade ja fått så skulle jag velat ligga kvar hela dagen. Med fötterna på det kalla golvet satt jag på sängkanten, det var kallt i rummet och ja spanade runt i rummet efter min morronrock när den var lokaliserad började jag gå mot golvet. Det var men tunga steg som jag gick ner för trappan, synen fortfarande suddig från sömn. Efter en kort men kall dusch kände jag mig relativt pigg, jag tänkte att efter en kopp kaffe skulle jag nog vara igång. Det var med lättare steg som jag gick upp igen, radion var fortfarande på och med en sista svepande blick lämnade jag rummet och huset.
jag vet inte om den här uppgiften blev så bra, jag insåg efter att jag redan skrivit endel att jag hade tänkt fel men ja hoppas att de inte blivit helt galet i alla fall. men ja tycker att de här var en rolig uppgift ja har börjat tänka lite annorlunda vilket jag tycker är bra.
jag kommer antagligen inte lägga upp uppgifterna i rätt ordning för ja lägger upp dom efter att de är klara.
tisdag 4 september 2007
uppgift 2: textlaboration kring sinnen
Han gick uppför backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden. Det regnade och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar.
Synintryck:
Han gick upp för den långa backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden, taken på husen glänste av vatten och i hängrännorna forsade vattnet ner. Små vattenfall av regnvatten skapades vid varje husknut. Det ösregnade han såg den blåa bussen köra förbi honom, det var den sista bussen som skulle gå inte till staden på hela eftermiddagen. Han hade egentligen väldigt bråttom men han dröjde sig ändå kvar där han stod och blickade ut över det öppna landskapet från toppen av kullen.
Hörselintryck:
Ljudet från skorna nådde hans öron, blött gummi mot våt asfalt, han var på väg upp för en lång backe. Väl uppe stannade han, ljudet av vattendroppar som slog mot tegel nådde honom. Han hade egentligen bråttom han kunde höra bussen motor brumma bakom sig, han vände sig inte om när den for förbi honom och han dröjde sig kvar. Ljudet av löv som prasslar i vinden var förtrollande.
Känselintryck:
Han gick upp för den långa backen, han var halvvägs upp för backen och redan hade han mjölksyra i benen. Han stannade inte utan fortsatte uppåt trots den bultande värken i benen. När han stannade med svetten rinnande längs ryggen såg han ut över staden och en vind drog förbi som en kall hand genom hans hår, vinden kröp sig ner genom kragen på jackan. Det regnade och han kände hur droppe efter droppe träffade han huvud han höll fram handen framför sig, vattendropparna bildade tillsammans en lite pöl i mitten av handflatan. Egentligen hade han bråttom för bussen körde precis förbi, men han dröjde sig ändå kvar med vinden och regnet i ansiktet med blicken fäst i fjärran.
Luktintryck:
Han gick upp för den långa backen marken luktade av blött gräs och asfalt. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden en vind svepte in och förde med sig lukten av förmultnade löv. Det regnade och han hade egentligen bråttom, lukten av regn blandades med avgaser när bussen körde förbi men ändå dröjde han sig kvar i doften av regn och skog.
Smakintryck:
Han gick upp för den långa backen det smakade surt i munnen från ansträngningen uppför den långa backen. När han kommit upp stannade han en svettdroppe rann ner längs tinningen och över hans läpp, det smakade salt. Han såg ut över staden. Det regnade och små droppar landade på hans läppar regnet smackade nästan lite sött. Egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar.
Blandade intryck:
Han gick upp för den långa backen han kunde se backens topp en bit fram, benen värkte men han fortsatte uppåt. När han kommit upp stannade han, längs ryggraden rann svett och läpparna smakade salt, han såg ut över staden en vind pust lyfte några löv från marken och drog förbi han ansikte. Vinden var sval och förde med sig en doft av de förmultnade löven från maken och skogen i närheten. Det regnade och regnvatten kröp ner genom kragen på jackan han hade egentligen bråttom. Han hörde bussen komma bakom sig, när den körde förbi blandades lukten av regnet med asfalten. Han dröjde sig ändå kvar ljudet från vinden i trädkronorna och regnet som slog mot backen spred ett lugn genom hans kropp och själ.
Den här uppgiften tyckte ja var rolig, det är svårt att skriva om smak och lukter om man skulle skrivt om en speciell plats så kanske de skulle vara lättare att beskriva dem.
Synintryck:
Han gick upp för den långa backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden, taken på husen glänste av vatten och i hängrännorna forsade vattnet ner. Små vattenfall av regnvatten skapades vid varje husknut. Det ösregnade han såg den blåa bussen köra förbi honom, det var den sista bussen som skulle gå inte till staden på hela eftermiddagen. Han hade egentligen väldigt bråttom men han dröjde sig ändå kvar där han stod och blickade ut över det öppna landskapet från toppen av kullen.
Hörselintryck:
Ljudet från skorna nådde hans öron, blött gummi mot våt asfalt, han var på väg upp för en lång backe. Väl uppe stannade han, ljudet av vattendroppar som slog mot tegel nådde honom. Han hade egentligen bråttom han kunde höra bussen motor brumma bakom sig, han vände sig inte om när den for förbi honom och han dröjde sig kvar. Ljudet av löv som prasslar i vinden var förtrollande.
Känselintryck:
Han gick upp för den långa backen, han var halvvägs upp för backen och redan hade han mjölksyra i benen. Han stannade inte utan fortsatte uppåt trots den bultande värken i benen. När han stannade med svetten rinnande längs ryggen såg han ut över staden och en vind drog förbi som en kall hand genom hans hår, vinden kröp sig ner genom kragen på jackan. Det regnade och han kände hur droppe efter droppe träffade han huvud han höll fram handen framför sig, vattendropparna bildade tillsammans en lite pöl i mitten av handflatan. Egentligen hade han bråttom för bussen körde precis förbi, men han dröjde sig ändå kvar med vinden och regnet i ansiktet med blicken fäst i fjärran.
Luktintryck:
Han gick upp för den långa backen marken luktade av blött gräs och asfalt. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden en vind svepte in och förde med sig lukten av förmultnade löv. Det regnade och han hade egentligen bråttom, lukten av regn blandades med avgaser när bussen körde förbi men ändå dröjde han sig kvar i doften av regn och skog.
Smakintryck:
Han gick upp för den långa backen det smakade surt i munnen från ansträngningen uppför den långa backen. När han kommit upp stannade han en svettdroppe rann ner längs tinningen och över hans läpp, det smakade salt. Han såg ut över staden. Det regnade och små droppar landade på hans läppar regnet smackade nästan lite sött. Egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar.
Blandade intryck:
Han gick upp för den långa backen han kunde se backens topp en bit fram, benen värkte men han fortsatte uppåt. När han kommit upp stannade han, längs ryggraden rann svett och läpparna smakade salt, han såg ut över staden en vind pust lyfte några löv från marken och drog förbi han ansikte. Vinden var sval och förde med sig en doft av de förmultnade löven från maken och skogen i närheten. Det regnade och regnvatten kröp ner genom kragen på jackan han hade egentligen bråttom. Han hörde bussen komma bakom sig, när den körde förbi blandades lukten av regnet med asfalten. Han dröjde sig ändå kvar ljudet från vinden i trädkronorna och regnet som slog mot backen spred ett lugn genom hans kropp och själ.
Den här uppgiften tyckte ja var rolig, det är svårt att skriva om smak och lukter om man skulle skrivt om en speciell plats så kanske de skulle vara lättare att beskriva dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)