tisdag 6 november 2007

dikt 1 - mot pol

Snabbt sluter sig vattnet kring den tunna kroppen från djupet sliter och drar kalla händer. Kylan sticker som knivar i huden. Kroppen domnar, sjunker.
Lungorna skriker efter luft ytan försvinner sakta ett mörker sluter sig kring kroppen. Lungorna fylls med vatten. Själen lämnar kroppen, flyter sakta runt tyndlöst mot de färggranna korallreven söker den sig.

1 kommentar:

Nadja sa...

Intressant när man "fyller på" en dikt på det här sättet, eller hur? Man förstår plötsligt meningen med poesins koncentration och ordknapphet.